Är redan tillbaks, tycker för mycket om att blogga för att sluta helt men det kommer att bli glesare mellan inläggen framöver. Tack för alla snälla kommentarer och mail, känns bra att ni förstår mig och att det inte bara är jag som känner så ibland!
I ett tidigare av mina inlägg fick jag en kommentar av Zara med bloggen "house of chandeliers", hon ville veta mer om min köksalmanack från 1955 som jag fyndade på loppis och som jag skrivit om i ett tidigare inlägg, så jag tänkte bjuda er på några av mina favoriter från boken. Klicka på bilderna om ni vill se de större.
Jag bara älskar det sätt de skrev recept på, man måste verkligen ha huvudet på skaft för att inte missa något.
Vad skulle man göra utan diskmaskin idag?
Nu är det måndagsmorgon, klockan är åtta och jag känner mig ganska pigg efter ungefär åtta timmars sömn. Visserligen har jag vaknat kanske tre gånger i natt men det har ändå varit bättre än vanligt. Jag passade på att sätta mig vid datorn medan min pigga lilla kille sitter och skrattar och pratar på golvet och leker med sina leksaker.
Vi väntar på att nån servickille ska komma och hämta vår dator som kraschade för ett par veckor sedan (hoppas dom kan rädda våra semesterbilder). Jag och min man tog tillfället i akt att gå och köpa en mac book pro, äntligen hade vi anledning till det! Mer spontant än med eftertanke kan jag säga men den är helt fantastisk att använda! Jag har konverterat till mac och är helt såld!
Morgonen började som vanligt med att byta lilla Ls blöja, trycka på OK-knappen på kaffemaskinen, öppna balkongdörren åt Mysan, hämta mitt kaffe och sätta mig några minuter. Där befinner jag mig nu, väntar på att Lilla L, på sitt alldeles eget men mycket tydliga lilla vis ska berätta för mig att: "Mamma, nu vill jag ha gröt!"
Där kom det....och det är bara för mamma att göra som lilla L säger.
Morgonen började som vanligt med att byta lilla Ls blöja, trycka på OK-knappen på kaffemaskinen, öppna balkongdörren åt Mysan, hämta mitt kaffe och sätta mig några minuter. Där befinner jag mig nu, väntar på att Lilla L, på sitt alldeles eget men mycket tydliga lilla vis ska berätta för mig att: "Mamma, nu vill jag ha gröt!"
Där kom det....och det är bara för mamma att göra som lilla L säger.
13 kommentarer:
Vad mysigt! Barnens signaler och språk lär sig en mamma ganska fort! Visst är det häftigt med denna ordlösa kommunikation som inte går att ta miste på!
Kul att du är tebax! Men låt du livet IRL ta störst plats, det är ändå det som vi är ska leva.
Kram till dig och lilla L
/Lotta
ps. Jag funderar också på att skaffa en egen mac. Vi har en hemma redan och den är mycket mer driftssäker än alla våra PC. Gott val! ds
Hej Helena, kul och höra av dig igen. Så fint du fotat från almanackan. Hör att du har det bra hemma med lille L. Och vi blir så glada att höra av dig lite då och då. Ha nu en fin kväll
Goa kramen
AnnaMaria
bara ääälskar ce tecknade 50-tals bilderna!!!
barnen är mysifa i alla åldrar...o de har sina egna språk i olika åldrar med..gäller att hänga med!!
kramis!!
Vilket språk det var förr!
Läste vad det stod och där kan man snacka korrekt språk!
Låter som en mysig start på dagen i alla fall.
Kram Hannis
Jättehärligt att du är tillbaka på banan igen. Jag tycker precis som du att det är bra att hålla på men kanske inte i samma omfattning.
Dina foton från almanackan är underbart fina.
Ha det så gott!
Kram/Maria
Vad härligt att höra av dej! Jag har tagit samma beslut som du, jag tänker blogga o kommentera när det passar livet, det är inte alltid det gör det, livet är en aning komplicerat just nu men bloggen fyller en viktig funktion för mej.
Vilken charm det är i dessa gamla saker! Kan inte låta bli att le till bilderna av den stort leende hemmafrun som överlyckligt poserar med makens nyputsade skor o som alltid gladeligen står vid spisen o fixar storkok samtidigt som hemmet skiner o barnen springer runt trinda o glada;-) Precis som hos mej... eller kanske inte;-)
Hoppas du har det bra Helena o att du kan kombinera bloggandet med njutningen av lille L o din man!
Gillar att ha dej här!
Kram Cilla
Hej Helena!
Tusen tack för tips på min blogg om tyguppspänning!! :) :)
Möbelvinklar tipsade du om, alltså såna där vinkelgrejer i metall, att fästa virket i? Som man har i varje hörn,. eller?? Ursäkta att jag är lite tröööög ;)
Förstår att du velar med bloggen. Jag känner lite samma sak av o till. Samtidigt är det lite beroendeframkallande med bloggen! :) Man får helt enkelt jitta en balans som passar, inte ta bloggen på för stort allvar. Kanske ta bort besöksräknaren... ;)
Kraaam Anna
Hejsan
Nämen nu måste jag då få tacka så hemskt jääääääääääääääääättemycket.
Oj så roligt att få se från almanackan.
Oj så mycket intressant du har hunnit göra i din blogg under tiden som jag varit borta från min.
Inlägget om varför, bloggning, var så intressant.
Jag vill så gärna berätta varför jag bloggar.
Först när jag hittade bloggar och upptäckte dem, så var det en vacker inredningsblogg, med allt som jag gillar, gamla loppissaker, ljust och fint, och där jag bor så finns ingen likasinnad.
Jag är helt ensam och människorna här skrattar ut mig och tycker att jag är fånig som samlar på skrot.
De kvinnorna gör här är att städar och bakar, och hatar gammalt skrot.
Det är lite föråldrat leverne i min by, så jag har ingen att prata med.
Jag som älskar allt var gammalt är, jag blev överlycklig när jag upptäckte att det fanns en stil där allt som jag samlat på i 20 år var inbakat, och det var så vackert sammansatt i bloggarna.
Dödsförskräckt så gjorde jag en blogg, helt okunnig om allt vad sånt var, och tänkte att jag skulle vara superanonym, för inte kan jag nåt eller duger till nåt.
Med tiden så blev bloggen avdramatiserad och jag tänkte, äsch duger jag inte så är är det okej.
Min blogg som var tänkt att ha mycket mer inredning, blev mera en fotoblogg, och mer personlig med tiden, jag är inte rädd längre.
Utan har fått flera vänner, och alla de som ger mig någon kommentar ibland gör mig överlycklig, som du förstår så bor jag nästan i skogen.
Nästan inget folk här.
Jag har bestämt mig för att bara blogga när jag hinner och har lust, så mina svar kan dröja, och när jag får tid över och vill drömma mig bort en stund i den vackra bloggvärden så är det skönt, att kontakta mina kära vänner i blogglandet.
Jag skriver vad som helst, som jag har lust till, och jag uppskattar andra, det jag skriver till andra menar jag, det är inte bara av trevlighet, utan jag ser det vackra, i livet, och allt som folk gör och bemödar sig till.
Du är också en av mina duktiga vänner, och när du skriver om ditt lilla barn så förstår jag dig fullständigt, det finns absolut inget viktigare i hela livet, och jag längtar så tillbaka till när mina var små ibland, jag kan ännu känna doften, och min mun mot deras hud, när jag pussade dem, och deras glädjeskratt, när man humpade dem.
Jag kan så väl känna de underbara goa armarna om min hals.
Det är det bästa som hänt mig i mitt liv, så du har helt rätt, njut varenda stund som det går, av din lilla, de kan aldrig någonsin få för mycket kärlek och kramar, och det som man inte själv fattar förrän barnen är stora det är att, det var ju inte de som fick kärlek, utan det var jag som fick kärlek av dem, barnen är själva fulla med kärlek, som de delar ut till en, när man behandlar dem väl.
Känn inget krav att blogga, skriv om du har lust, människor som behöver skriva ska skriva, av sig, när de själva vill.(Kanske ändå du ska, om du känner för det ha en mer skrivinriktad blogg i så fall)
Och när du kommer att blogga igen så är du så otroligt välkommen till mig, men känn aldrig någonsin några som helst krav att kommentera, mig eller skiva, eller något, gör det om bara om du känner för det. Bloggandet måste, och då menar jag måste vara kravlöst.
Ge din lilla en stor kram från mig, och ta hand om er, och tusen tack för dina bilder i almanackan, så intressant.
Och hör av dig när du har lust, du är så välkommen.
En stor varm kram till dig, jag blir så lycklig när jag hör om mammor som uppskattar sina små.
Zara
Hejsan!
Jag har inte varit här och hälsat på dig på ett tag och har missat en del. Vilken otrolig ljuskrona du har gjort! Den är ju jättefin!
Ha det så gott och känn efter om och när du vill blogga, det är du som bestämmer!
Marie-Louise
Hej!
Så mysigt det är att ha såna gamla almanackor kvar. Å gamla kokböcker är också så mysigt!
Kram Agnetha
Du har det så jättefint och gulligt på alla bilder du visar. tror inte att det blir särskilt "knäppt" knäppt om du förstår vad jag menar *ler* Det är ju det "knäppa" som skapar det personliga, och det tycker jag är viktigt att vi har omkring oss. Visst påverkas vi av allt vi ser och hör, så är det för oss alla....och det är inget fel....bara man lyssnar till sig själv så är allt ok. Jag har ljust hemma, om än inte vitt. Mörker är inget som jag håller särskilt mycket av...så jag lever i stort sett gardinlöst...allt för att släppa in ljuset.....men det är klart. En regnig och ruskig höstkväll, med tända ljus, god mat en god bok eller ett gott samtal (sedan lång tid tillbaka tittar jag så gott som aldrig på tv, en utvald film då och då är det som visas i vår tjock-tv)föraktar jag inte. En snöig dag då hela världen blir vit tycker jag också om.....
Hej, gjort några lyktor av burkar än? Jag har gjort lyktor, sylt, marmelad och gele så mina är slut. Som tur är fylls ju lagret på hela tiden.. Kul att barnmatsburkarna kommer till användning ju.
Kram Camilla
Boken ar ju underbar!!!!!Kul att du visar!!!!Min morgon ar ganska lik din.Jag kliver upp,oppnar altandorren for att fa in frisk luft,satter pa te,och satter mig framfor datan.Mina tva sma killar sover fortfarande:-)Trakigt med datan,men som sagt da fick ni ju kopa denna nya!!!Ha en underbar dag kara du!!!
Kram Eva
Skicka en kommentar