måndag 17 augusti 2009

Bloggens vara eller icke vara

Jag har kommit in i en bloggsvacka! På senaste tiden har jag börjat ifrågasätta min blogg och velat fram och tillbaka mellan bloggens vara eller icke vara. Jag tycker verkligen om att blogga, det ger utlopp för min kreativitet och det får mig att sätta fart på mig själv så att saker blir gjort. Alla ni härliga bloggare därute, som kommer in och kommenterar hos mig, är en stor anledning till att jag bloggar. Även alla era bloggar, som jag inspireras av, gör att bloggandet har blivit en stor del av mig. Ni är verkligen ett härligt gäng som på något konstigt (men bra) sätt har börjat kännas som mina vänner.

En av de största anledningarna till att jag velar med bloggen är att det känns opersonligt (även om ni alla får kika in i mitt hem). Jag har ju medvetet valt att inte ha en så personlig blogg och där är jag kluven nu, vad vill jag egentligen? Ett av mina stora intressen förutom inredning är bl.a att skriva, jag har alltid skrivit och haft drömmar om att bli författare sedan jag var liten, därför känns det extra jobbigt att jag har valt att inte ha så mycket text och inte skriva så mycket om mina tankar och funderingar i bloggen. Jag vill egentligen inte förändra min blogg, jag gillar den som den är, men jag är inte lika motiverad längre. Så kanske måste det till en förändring ändå. Jag pratade med min man om det här igår och han sa: "Gå tillbaks till dina första inlägg och titta så kanske du får tillbaks motivationen och kommer ihåg varför du började blogga", nu när jag tänker på det så är det faktiskt en riktigt bra idé, det är det första jag ska göra när jag skrivit färdigt det här inlägget.

Nu till den största anledningen till allt mitt velande:
Min familj, som betyder allt för mig och som jag skulle göra vad som helst för. Är hemma med min lilla L hela dagarna, det händer så mycket nu, han sitter själv utan ryggstöd och 6st små tänder har han fått som tuggar på allt som kommer i dess väg. Mer är på gång, snart kryper han och sen går han och pratar osv... JAG VILL INTE MISSA NÅGOT av allt det där viktiga! Nu är det inte så att bloggen tar tid från min familj (möjligtvis lite från min man eftersom jag bloggar mest på kvällarna) men jag börjar känna att det finns annat som är så mycket viktigare och min lilla goa familj står högst upp på den listan. Ingenting annat känns särskilt viktigt när lilla L avfyrar sitt allra sötaste leende eller när han gurglar av skratt när hans pappa pussar honom i nacken. Varför bloggar jag egentligen och för vem bloggar jag, det är frågor som jag måste ta ställning till och tills jag vet vad jag vill så kommer det nog vara lite tyst här på bloggen! Jag tänker ägna mig helhjärtat åt min kärleksfulla man, min underbara lilla son, vår mysiga kisse och vårt hem ett tag.
Men jag lovar att vi på ett eller annat sätt ses snart!

Vill ändå visa er en bild från vårt hem, dessa affischer köpte vi nu i sommar och de hänger på väggen i köket och väntar på vita ramar. Är särskilt förtjust i Husqvarna längst ner i mitten.

Kram till er alla goa vänner och tack för att ni finns!

19 kommentarer:

Lotta-livets väv sa...

Jag tror att vi alla, lite mans känner som du då och då. Ta du en bloggpaus om det är det du vill....vad bra att du sätter dig ner och lyssnar till ditt hjärta, det är där du har svaren på alla dina frågor och du är den enda som med säkerhet VET dina rätta svar.
Klokt skrivet och klokt tänkt. Som mormor håller jag med om det underbara i ett barns skratt. Jag har ju lyckan och förmånen att få njuta av mitt lilla barnbarn, på nära håll och senast idag så blev jag bjuden på lunch av min dotter. Jag låg på golvet och gullade och hon lagade god mat.
Tittar in hos dig då och då!
Kram
/Lotta

Hannis sa...

Har sett att det är många som funderar över det där med bloggandet.
Själv har jag bloggat sen 2007.
Har alltid gjort det för min egen skull och för att jag får oerhört mycket kreativitet av alla jag hälsar på.
Inredning har för mig varit ett intresse i många år och nu har jag hittat ett forum med likasinnade.
Bloggens upplägg bestämmer man ju själv hur man vill ha.
Det viktigaste är ju att det tillför något för en själv.
Så lyssna till dina känslor,det är det viktigaste!

Kram Hannis

Yvonnes bärbara blogg sa...

Ibland behöver man en paus med sånt man håller på med. Man kan inte känna sig jätteinspirerad hela tiden, och man kan heller inte tvinga fram kreativiteten. Det är ju inte meningen att bloggandet ska ta över helt och stjäla tid från andra saker i livet, och man ska inte blogga på ett viss vis bara för att man tror att andra vill att man ska göra så.
För egen del bloggar jag egentligen för min egen skull, bara för att jag tycker det är roligt. Om det däremot skulle börja kännas som ett tvång istället för något roligt skulle jag lägga det hela åt sidan ett tag.
Hur man utformar sin blogg är ju också väldigt individuellt, och det är det som är tjusningen tycker jag. Man kan ha en blogg med ett speciellt tema, eller så gör man som jag, bloggar utan någon ordning alls! I slutändan är det bara du själv som kan bestämma hur du vill ha det, men som sagt, en paus är aldrig fel!
Hur du än bestämmer dig för att göra så kommer det att bli jättebra!
/Yvonne

Vitt o Vältummat sa...

Så kan man känna har jag också märkt. Det får inte bli ett tvång. Varför måste man blogga varje dag om man inte har lust? Ett inlägg då och då räcker tycker jag. Man behöver inte lägga ner tycker jag. Vi finns här ute alltid!
Kram/Åsa

promenader på landet sa...

Hej Helena! Jag känner igen mig i allt du skriver skönt att du satte ord på det! Jag känner ibland att jag missar "min verklighet" och lever i någon låtsasvärld med bloggen. Mycket för att den trots allt tar en hel del tid. Men samtidigt är det så kul och jag sätter lite fart. Jag har bestämt mig för att bara blogga varannan dag eller ännu mer sällan och då INTE ens starta datorn, för då är jag fast! Det kan ju vara ett tips! Må så gott och gör som du vill, men jag kommer sakna din fina blogg om du slutar men samtidigt förstår jag dig! Stor kram från Maria

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Ta du en liten paus Helena, sen känner du säkert vad du vill göra. Alla har blogg-svackor, eller komer att få, så är det nog. Kommer att sakna dina mysiga inlägg det ska du veta. Var rädd om dig nu och kram till dig vännen
AnnaMaria

Anna-Lena, Drömmar av silver sa...

Hej vännen,

jag förstår precis hur du känner. Kan känna precis som du skriver i bland med. Vad är viktigast i livet... Bloggen tar ju en del tid ändå, samtidigt som det berikar enormt och man får nya "vänner" med gemensamma intressen. Kanske kan man hitta en balans och göra bara några inlägg eller så kanske man pausar helt. Själv tänker jag fortsätta så länge jag tycker det är roligt, det får inte kännas som tvång. Då får det hellre gå lite längre tid mellan inläggen. Idétorka kan jag få emellanåt men det brukar ordna sig efter ett par dagar. Jag tror att det är vaanligt att man kommer till en brytpunkt. Ibland kan jag också i frågasätta meningen med bloggandet. Att mestadels skriva om inredning känns i bland lite ytligt samtidigt som man vill vara personlig men värna om ens integritet. Det hela blir lite paradoxalt på något sätt. Inte helt lätt med andra ord.Vi är många som kommer att sakna dig om du slutar att blogga men det viktigaste är att du själv känner efter vad du vill. Lilla Ls tid i livet passerar fort och familjen är ju det viktigaste man har. Förstår dig till fullo om du tar en paus eller t om slutar blogga. Fundera nu ett tag och passa samtidigt på att mysa så mycket du kan med din underbara familj!

Kramar Anna-Lena ♥

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

hej goa du!!!
förstår dig till fullo, eftersom jag känner likasådant emellanåt...för vem bloggar jag???
från början var det ju för mig..men nu...alldeles för många timmar som läggs vid bloggen...o samma här...för vems skull.
har ju med en liten...som nu är 6 månader,,,just som din lärt sig sitta ..fått 2 tissingar...och...vill jag missa allt det mysiga för att man blir såååå beroende av bloggen...tänker ofta på det....hade ju bloggpaus på 1 år..fr jag blev gravid...hade ju aldrig tänkt att blogga mer, tittade inte ens in på nån annans blogg på ett år...men så en dag...kom suget tillbaks...det sitter kvar, men jag är kluven.

hoppas du kommer på vad du vill..inte alltid så lätt...själv skulle jag vilja ha ett par tre olika bloggar för olika ändamål...men det hinns inte..o kommer aldrig att hinnas med...så den får förbli en ständig mix av mamma millan livet!!

ha det gottast!!


♥Kram Millan ♥

Husmys sa...

Vore tråkigt om du inte fortsatte blogga, tycker om din blogg. Men trots allt måste du själv känna för det.Försök att inte se det som ett tvång att skriva ofta,bara när DU har lust.Och det här med att du gillar att skriva,skapa en blogg som du kan ha stängd alltså som ingen mer än du kan se.Har själv en sådan. En dag kanske man känner för att visa den.
Ha det så bra med din familj.
Kram Anneli

becca sa...

Jag förstår hur du känner, det händer så mycket i barnens liv när dom är små, och det är underbart att få vara med och se allt som händer.
Men det är också viktigt att göra saker som man tycker om förutom barnen, att sitta själv framför datorn en stund på kvällen eller när barnen sover, det tycker jag är inspirerande i mitt liv.
Men det är inte roligt att känna att man inte hinner med att man vill göra. Tycker att det är synd om du slutar helt, du har en fin Blogg.

Titta in hos mig om du vill se något fint =).

Ha det så bra, kram Rebecca.

Sjabbig men chic sa...

Ja, men det är väl inte så konstigt att man känner sig lite less ibland. Det är ju så mycket annat som tar tid. Men så rätt var det är så är det jättekul. jag bloggar bara för min egen skull. För det är så roligt att skriva och för att det är så roligt med alla kommentarer och att kika på vad mina bloggvänner pysslar med. Jag skriver nog väldigt personligt men jag är noga med att skilja på personligt och privat. Eller vilket skitsnack förresten, jag skriver det som känns rätt i magen.

Kram Lisa

Lisa sa...

Håller med dig, det är svårt att veta var man ska dra gränsen för hur personlig man vill vara i sin blogg. Man vill ju inte att den ska bli för opersonlig heller..
Jag hoppas din bloggpaus gör dig nytta och att du kommer tillbaka med förnyad inspiration.
Ha det så bra nu! Kram

Evas Passion sa...

Ta du en bloggpaus och fundera...du ska se att det kommer att fa dig att forsta allt!!!Jag har inte varit in mycket nu for vi har semester och vi har ju nyss kommit hem fran sardinien.Jag har ju ocksa en liten go baby,och da blir tiden knapp att sitta vid datan,sedan har jag ju en pa 6 ar sa da blir det annu svarare,men jag forsoker,det ar ju sa otroligt underbart att ha sa fina blogg vanner som dig och alla andra!!!!!Ni betyder mycket!!!jAG HAR SAKNAT DIG,HOPPAS DU SNART AR TILLBAKA!!!

Lauras gård sa...

Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag var också i en svacka för ett tag sedan och tyckte alla bloggare skrev så gulligt om allt och alla. Själv kunde jag gå hemma och tjata och skrika åt barnen och städa och de rörde till. Sedan ska man sätta sig och blogga och skriva gulligt då man kokar invändigt, bara för alla förväntar sig något gulligt... Tyckte inte det var jag. I bland är bloggandet en fantasivärld. Så är det ju det att det tar mycket tid... Jag tror du gör klokt i att ta en paus för att sedan (förhoppningsvis) komma tillbaka. Man behöver ju inte vara så flitig med sina inlägg. Njut av din lilla goa kille nu! Kram Stina

Snickaregården sa...

Så känner vi nog alla lite till mans tror jag. Själv började jag blogga för att samla min ideér och allt jag gör. Plus jag får massa inspiration. Men det är en balansgång på vilken nivå man ska lägga sig.
Kram Maria

Em sa...

Ja att blogga eller inte blogga är den stora frågan... Varför eller varför inte...
Jag vill bara säga att jag tycer att du ger rätt i att tänka över vad du vill prioritera. Jag förstår vad du menar. En liten krabat upptäcker världen varje ögonblick och det är otroligt häftigt att få vara en del av det. Njut av din lille, din familj och ditt liv, på det sätt du känner är rätt just nu.
Vi andra finns kvar. *ler*

Smultronlycka sa...

Hej vännen!
Förstår dina tankar!!
Ett tag när jag jobbade och inte mådde så bra så blev jag stressad av bloggen.Jag gjorde ofta inlägg då men nu tar jag det lite som det kommer och det blir inte lika många inlägg.
Det är lurigt det där att veta om man ska göra personliga inlägg och skriva lite mer eller om man inte ska skriva så mycket text.
Känn efter du och ha ingen panik om du inte gör inlägg så ofta.
Ta det som det faller sig.
Det viktigaste är att du ska känna att bloggen är något positivt och som inte stressar dig!
Och när du har din lilla prins så förstår jag att bloggen inte prioriteras mycket :)
Din man kom med ett klokt förslag tycker jag!
Sköt om dig så länge!
Kram Anna

Jenny sa...

Hej Helena!
Som flera av de andra känner jag oxå igen mig i det du skriver..visst är det kul att blogga o man får så mycket inspiration och "träffar" likasinnade som oxå älskar inredning. Samtidigt tar det väldigt mycket tid, som man kanske kunde lagt på familjen..jag kan känna mig stressad om jag inte hinner med att skriva tillbaka till alla som lämnar kommentarer hos mig. Man vill ju gärna svara alla, känner sig lite oartig annars. Det där med hur personlig man ska vara är oxå svårt, jag har valt att vara ganska neutral på bloggen o inte skriva om vardagsproblem, kriser och vad det kan vara..det känns lite obekvämt när jag vet att halva släkten, kollegor o vänner följer vad jag skriver..hade man varit helt anonym vore det kanske en annan sak.
Jag tycker att din mans förslag var jättebra, gå tillbaka till vad du började skriva på bloggen. Ta den tid du behöver o fundera på vad du vill. Förstår att familjen ligger dig allra varmast om hjärtat och att den första tiden med lilla L är värdefull.
Jag hoppas vi får höra av dig igen i framtiden, det kanske räcker med en bloggpaus på obestämd tid?

Du verkar vara en sån go tjej Helena! Sköt om dig,

Kraam Jenny

messini design sa...

Hej Helena, jag besöker din blogg för första gången och tycker den verkar jättetrevlig och smakfull. (Har bara sett lite av den än så länge)Jag tycker absolut att du ska fortsätta, visst kan du ta en paus nu medan lilla är så liten om du känner för det, men det är så viktigt att också få den där lilla tiden för sig själv. Jag håller ju på med smycken som du såg och det har varit en utmärkt hobby då jag alltid kunnat vara nära mina barn. Jag är den typen som inte vill gå hemifrån när de är små.Om du tycker om att skriva och vill få utlopp för det borde du göra det. Du kan ju ha en blogg där du visar dina bilder från hemmet och en länk till en blogg som handlar mer om dina tankar och funderingar, då kan ju de som besöker den här bloggen gå vidare om de vill läsa mer av dina texter. Få är bra att uttrycka sig som du så gör något av din talang, visa upp den!Ha det så gott med familjen, håller med om att den är viktigast, har en go man och två små pojkar 4och 1 år gamla.
Kram på dig!
Karin